Så har det hänt som jag man inte tror händer. På väg hem från en tråkig fest ser jag två tjejer som hjälper en dam upp som har ramlat. Jag stannar och frågar om de behöver hjälp. Den ena tjejen säger tacksamt ja, då hennes buss går snart. Jag återkommer strax till det som man inte tror ska hända.
Damen i fråga, som är 70 år, är mycket berusad och har slagit sig illa i ansiktet och handen. Vi funderar på att kalla på ambulans men är tveksamma. Hon pratar ändå med oss och vill inte ha hjälp utan säger att hon måste hem till sina katter. Vi tittar på såret i pannan och undrar om det måste sys, men det har slutat blöda. Jag säger till damen att vi ska hjälpe henne hem om hon kan gå själv. Det visar sig att hon kan det, men behöver lite stöd, framförallt över gatan och på isfläckarna. Väl hemma hos henne ser jag att det lyser hos en granne. Jag ringer på och ber honom komma och hjälpa till. Framför allt för att han ska kunna titta till henne nästa morgon. Vi hjälper damen med att tvätta av ansiktet och ge henne tre stora glas vatten, och stannar tills vi känner oss säkra på att hon klarar sig själv. Hon får visa att hon själv kan resa sig ur soffan och gå runt i lägenheten. Allt gott så långt. Och grannen tittar ju till henne i morgon också.
Vad är det då man inte tror ska hända? Jo, den andra tjejen som hjälpte till sa att när hon och hennes kompis sett damen ligga och var på väg dit, var det säkert tio personer som bara gick förbi. Hur är detta möjligt? Hur kan någon låta en gammal människa ligga skadad på trottoaren precis vid busshållplatsen mitt i vintern- utan att ingripa? Klockan tolv på natten!!!!
Såg inte busschauffören vad som hände? Struntade han i det? Vad har hänt med medmänskligheten? Är vi verkligen så upptagna bara av oss själva, att det inte ens finns tid att hjälpa en gammal skadad människa mitt i vintern?
Jag blir rädd när jag tänker på vad nutiden gör. Idag handlar det bara om att lyckas själv och inte om att ställa upp för andra. Inte ens en människa i nöd. Men när vi själva behöver hjälp, då kräver vi att den bara ska finnas där.
Kom genast att tänka på det gamla slitna, men goda uttrycket; " Det du vill att andra ska göra för dig, det ska du göra för dem".
Känner vanmakt inför hur dagens hårda samhälle formar oss till icke human människor.
SvaraRaderaJag var med om en liknande händelse, i Stockholm när jag var 14-år.
Det var en man(såg onekligen kraftigt berusad ut). Han låg på trottoaren och människor nästan trampade på honom, jag "lillajag" böjde mig ner och frågade hur det stod till. Det visade sig att han hade ep och just haft en anfall.
Jag fixade så att han kom hem och allt vart bra ...för att inte bli för långrandig vill jag komma till skott. Skott är att vi människor behöver stanna upp o kunna se oss själva i spegeln, och vara nöjda med det vi ser!
Bra skrivet Karin ser fram emot flera betraktelser.
Tack Ulf!
SvaraRaderaDet känns ju bra att någon läser det jag skriver i alla fall.