Märkligt hur livet ter sig. Jag var fast besluten att börja blogga, då det varje dag har dykt upp tankar jag velat dela med mig. Men när det så blir på riktigt kommer prestationsångesten ikapp, och alla tankar känns för banala.
Nåja, det är väl så vi fungerar. Det som inte är på riktigt känns lätt, och när det sen blir verklighet börjar kraven på att prestera hämma en.
Vad gör vi åt prestationsångest? Hur övervinner man den? Varför kan inte allvaret va lika lekande lätt som leken? Tänk om man kunde tänka så om allt i livet. Gör om allt till en lek, så kanske det "viktiga" drivs av större skaparlust och arbetsmoral.
Ja, ja. Jag ska väl komma igång, bara mitt internet börjar fungera lite mer tillfredsställande. Det har ju faktiskt inte funkat sen jag skapade min blogg.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera